Kalle framför torpet Sörfallet på 1920 talet.
Kalle Jansson som säger att Östansjö är en "pärla" är född 12 juli kl. 05.00 år 1911 i Sörfallet.
Torpet Sörfallet som byggdes av Kalles farfar låg vid Dovra sjöar och var ett så kallat skogstorp.
I dag så återstår endast lite rester efter grunden och några förvildade fruktträd samt en minnesskylt
att det här en gång stod ett torp vid denna plats. (Torpet revs 1939)
Skogstorpen var mycket vanliga under 1800 talet, dessa kom till på det sättet att skogsägarna upplät mark
för ett torp gentemot att brukaren gjorde dagsverken i skogen. Torpen var ofta små och hade lite odlingsbar
mark så att torparen och hans familj kunde ha någon eller några kor, gris, höns mm.
Karl som berättar om sin uppväxt och liv växte upp på skogstorpet Sörfallet tillsammans med sin farmor
"Anna i Sörfallet" och sin mor o far. Farmor Anna dog 1928 96 år gammal och bara ett par år därefter dog
också hans mor Emma.
Läs mer om skogstorp på http://www.algonet.se/~hogman/torpare-bonder.htm
 |
 |
Mor Emma farmor Anna och Kalle._______Anna i Sörfallet 1925.
Varg
Farmor Anna kunde berätta om hur det fanns varg i dessa trakter då hon var liten. Som barn fick hon valla
korna i skogarna tillsammans med grannbarnen. På morgonen innan de släppte ut djuren slog de i vargtrumman
för att skrämma bort eventuella vargar. Barnen hade också med sig ett vallur av näver och harskramlor för
att skrämma vargen med. Enligt mor Anna hade vi en "lapp" (same) att tacka för att vargarna försvann.
1860 så visade han bort alla vargar på andra sidan om Stockholmsån och där har dom stannat tills helt nyligen.
Även i skogen kunde det dyka upp fula typer.
När Karl och hans far blev ensamma, anställde de en hushållerska som hjälpte till med hushållet.Karl tyckte
att det var lite kusligt emellanåt att bo så långt ute i skogen. En dag kom två luffare och gick genom skogen,
det var en lång och en kort, de gick antagligen till Bollby. Dagen därpå kom polisen och sa att det var två
förbrytare.
Inneboende orm
När Karl var liten fick de bära vatten ifrån Bollby, för de hade ingen egen källa. Huset som de bodde i hade
jordgolv och halmtak. Kalle minns att katten vid ett tillfälle gjorde ett hål i taket så att det regnade in.
På vintern kunde det vara så kallt att de fick ligga fullt påklädda i kökssoffan. De hade också stora råttor i
huset som åt upp både tapeter och mellanväggar. En vinter hade en stor orm haft sitt bo i väggen. Karl som
trodde att det var en råtta tog en spistång för att få ut den och istället för en råtta så var det en orm han
fångade. Sin skolgång fick Karl i Karintorp, han skulle ha gått i Berga skola men dit var det så långt så det
ordnades med en plats i Karintorps skola istället. Kalle berättar att han gick varannan dag i skolan.
När Kalle var yngre fanns det två nubb-smedjor i trakten runt Dovra sjöar. En vid Sörfallet där hans pappa
gjorde nubb på vintrarna och en på vägen mot Bollby.
 |
 |
Kalles far framför nubbe smedjan i Sörfallet Kalle vid Dovra sjöar
Skomakare
Efter Skolan var Karl bondräng två somrar, men det var så tungt så han slutade. Därefter jobbade han på
en skomakarverkstad i Karintorp som skomakare. Han jobbade också som egen reparationsskomakare och åkte
runt i stugorna och lagade skor. John Knutsson som hade en av samhällets skofabriker försåg honom också
med hemarbete. Karl tyckte det var besvärligt för det gick åt en dag att hämta jobbet och en dag att gå
ned med det. Kalle jobbade en tid på Kumla skofabrik. Där lärde han sig allt om skor, nåtla och sy ovan-
äder mm. Där jobbade det mycket fruntimmer. Hade inte fruntimmerna varit så hade jag inte levat idag, sa
Kalle som hela sitt liv har varit en damernas riddare.
Även under den här tiden tog han på sig lite extrajobb. Det var bönder som ville ha selar lagade bl.a.
Betalningen bestod ofta bara av ett " Tack ska du ha ". Men så småningom började Kalle på Joels skofabrik
i Östansjö och där blev han trogen ända tills nedläggningen i slutet av 1960 talet.
Vångerud
1939 Köpte Karl ett ställe i Högtorp, i Vångerud. Där hade de två kor, kalvar och grisar som fick gå
i skogen.
 |
 |
Höbärgning i Vångerud Kalle och Agnes på skidtur
Det kunde vara väldiga åskväder däruppe ibland. En gång gick åskan så hårt att hans far trilla ur soffan,
och det ville inte säga lite. På det nya stället fick de göra bekantskap med massor av vägglöss.
De skyfflade
bort massor av löss. De flesta kom fram när de rev den gamla spismuren. När rustningen var klar så var
också lössen borta.
Giftermål
Kalle var gift med Agnes i 23 år. Han kommer ihåg när han friade. Det började med att han svarade på en
annons. Agnes var född i Pålsbodaskogen så hon var lite blyg. Kalles pappa sa att han skulle akta sig för
att gifta sig, men det brydde jag mig inte om säger Kalle. När de skulle träffas första gången mötte Agnes
honom på stationen och han viste inte vad han skulle säga, men han sa "idag skiner sola". Allt väl så långt.
En riktig middag blev han bjuden på med hemmagjord korv. Tycke uppstod och de förlovade sig, men det tog
snart slut. Kalle for då till antbanken med ringarna och pengarna gav han till Agnes. Kalle skaffade sig
en ny tjej som bodde vid Sottern, men då blev Agnes svartsjuk och bad om förlåtelse och allt blev bra igen.
Kalle blev glad och köpte dubbelt så tjocka ringar denna gång, till Agnes och honom förstås. Så blev det
tillsist ändå giftermål trots faderns avrådan och bruten förlovning. På bröllopsdagen sken solen, de höll
på att rusta huset, så de fick ta bröllopskaffe hos grannen. Bröllopet var väldigt enkelt. Prästen frågade
Kalle, älskar du Agnes i nöd och lust? Jag väntade länge med svaret men till slut svarade jag ja säger
Kalle med glimten i ögat.
Från jordgolv till hotell
När Kalle berättar om sitt liv så är det inte i ett litet torp med jordgolv vi sitter i. Kalle själv
beskriver sitt nuvarande boende på servicehuset Östansol i Östansjö, som att det är som att bo på ett hotell.
Ett utflyktstips är att besöka Sörfallet som ligger på östra sidan om Dovrasjöar. Lättast går man dit om man
följer skogsvägen från Bollby mot sjöarna.
Kalle en glad speleman
Vid pennan: Ingemar Jansson
|