Östansjö bollklubbs skidsektion.

1937 startade Östansjö bollklubb en skidsektion. Bland de drivande bakom detta var Torsten ”Murre” Eriksson, Bertil Lager, Gösta Andersson, Runar Söderberg. ”Murre” kom sedan att under flera sekler vara en drivande och ledande kämpe för skidsportens utveckling i samhället. Första tävlingen var mot Viby skidklubb och vinnaren hette Charles Rådberg från Viby skidklubb, sedermera tävlande för ÖIF. Juniorsegrare blev Torsten Karlsson Östansjö. Klubbmästare detta första år blev Bertil Lager som vann 15 km med hela 15 minuter före andra man som var brodern Rune Lager. 1938 beslutade Viby skidklubb och Östansjö boll klubb att de skulle gå samman och då anta namnet Östansjö idrottsförening. Samma år så blev ÖIF medlem i Svenska skidförbundet. (Om det är någon som kan historien om Viby skidklubb så hör av er !!!!). Ekonomin var svår dessa år, för att få pengar till startavgifter, hyror, skidmärken mm gick det runt insamlingslistor på arbetsplatserna i samhället. 1939 fick föreningen hyra skogstorpet Blommedal för 25 kr/år. Detta blev en samlingsplats för framförallt samhällets ungdomar, men även de äldre tog gärna en promenad eller skidtur till den vackert belägna stugan. Detta år blev också första gången som föreningen representerade med skidåkare i ett officiellt samanhang. I Skyllbergsloppet var det fyra Östansjö åkare med, om än med blygsamma placeringar.
Murre tar tid på Ragnar



Jätten Dovre sätter på sig skidorna

1941 hyrde föreningen sin första träningsstuga vid Tripphultssjön. Detta blev ur träningssynpunkt ett lyft för verksamheten. Detta år ordnade också föreningen sitt första Dovre lopp (Inofficiellt) Vinnare blev Martin Åström. 1942 års lopp vanns av Arnold Johansson. 1943 blev loppet inställt. 1944,46,47 vann Sven Johansson. Dessa två bröder Sven och Arnold kom tillsammans med Evert Knutsson, Martin Åström att bli klubbens bästa åkare under många år. 1945 kördes Dovre loppet som officiell tävling (godkänd av Svenska skidförbundet). Sven Johansson blev trea och den duktiga idrottskillen Kurt Andersson vann juniorklassen.
Åström

Murre kunde berätta om när en trupp från Östansjö var med i de stora sammanhangen, vid en tävling i Värmländska”Holmenkollen” Storfors. Här var Svenska eliten samlad. Terrängen i Storfors var så brant på sina ställen och Östansjöåkarna, som inte var vana vid några vådligare backar, fick hänga sig fast i granarna för att bromsa farten i nedförslöporna. Denna händelse blev sedermera ett glatt minne för föreningen.

Första klubbmästarinnan

1946 blev Ingalis Carlsson (Andersson) föreningens första kvinnliga klubbmästare. Hon berättar bl.a. om hur det kunde vara att tävla vid denna tidpunkt. ” Jag mins att vid en tävlig i Hardemo fick vi först skida dit och sedan tävla för att därpå åter ta på skidorna för hemfärd” Kan ni tänka er detta koppel med skidande Östansjöungdomar på väg över gärdena till Hardemo?

Bröder ska det vara

Åren där efter var det två andra bröder som började synas i resultatlistorna Karl-Erik och Ragnar Nilsson. Dessa två bröder kom sedan under en mycket lång följd av år att förekomma både som skidåkare och arrangörer. Ragnar blev en av länets mesta Vasaloppsåkare.

Sydnärkes skiddrottning.

Clary ”Kajan” Gustavsson blev klubbens första stora kvinna i spåren. I början på 50 talet så började hon att härja i resultatlistorna och oftast var det hon som fick stiga högst upp på prispallen. 1954 så vann hon 4 av 5 tävlingar.
Kajan

Kajan drog också med sig fler flickor till skidåkningen. I Skyllbergsloppet lade Östansjö- flickorna beslag på både första andra och tredje plats.

Ungdomarna strömmar till

1951 ordnades det första skolmästerskapet med nästintill 100% anslutning, Man kan förstå att skidåkning fått ett mycket starkt fäst i samhället. Det är också från 50 talet som man börjar se skidåkare i pojk och flick klasserna. Duktiga unga åkare på 50 talet var bl.a. Ove Knutsson Allan Pettersson och Göran Axelsson, Ingrid Nylin och Solveig Strömberg.

Mera Bröder

På sextiotalet var det nya brödrapar som dök upp i spåren. Nämnda Ove Knutsson med brorsan Sven-Erik söner till Evert Knutsson, Bo och Sten Persson, (Karl-Erik och Ragnar Nilsson var morbröder till Bo och Sten), Erik och Stig Isaksson. Benny och Kent Gustavson (Kajans söner).

Brytning

1969 bestämde sig Bröderna Nilsson för att de ville bilda en egen skidklubb (Östansjö skidklubb). Detta var naturligtvis inte populärt i ÖIF. I och med detta var det plötsligt två skidföreningar i samhället, vilket på sikt visade sig vara för många. Men det tog många år innan sämjan återuppstod så att man kunde besluta att återigen endast ha en skidklubb i samhället (Östansjö skidklubb). I dag så råder bästa sämja mellan dessa båda föreningar.

El ljus

På sextiotalet anlades det första el ljusspåret, Thomas Magnuson från Motala som då var junior var en av invigningsåkarna. Thomas Magnusson blev sedermera en av våra världsmästare på skidor. Även 1983 då det ”nya” elljusspåret invigdes så gästades samhället av skidåkarelit. Den finske landslagsåkaren Juha Mieto var tillsammans med några tyska åkare dragplåstren vid detta tillfälle.

60 –70 – 80 talet

Sten Person var det namn från Östansjö som oftast märktes i prislistorna under 60 och 70 talet. Sten, brodern Bo och Ingvar Rudolfsson bildade också ett mycket bra stafettlag. På 80 talet var det många tjejer som stod för Östansjös framgångar Veronica Wetterberg, Karin Gustavsson, Helena Sköldqvist, Anna Artursson, Pernilla Ekbäck är några av dessa duktiga flickor som visade var i länet de bästa skidåkarna fanns. På pojksidan var det ofta Ove Persson som märktes i prislistorna.

Lärt många att åka skidor

Under senare år har brist på rätt underlag ”SNÖ” ofta gjort att tävlingar träningar mm har fått ställas in. Men skidklubben och dess ledare och aktiva har oförtrutet jobbat vidare och många många är de Östansjö barn som tack vare detta lärt sig konsten att åka längdskidor.

Vid pennan: Ingemar Jansson