Nu är det dans i Folkets Park Östansjö Folkpark byggs med gemensamma krafter våren 1921 Herrarna som byggde Östansjö Folkpark övar in de rätta stegen inför kvällens fröjdande Östansjös egen bondkomiker "Torpa Jan" Gustav Wetterberg var en av initiativtagarna till en Folketshusförening och byggandet av en folkpark samt folkets hus lokal. 1921 kunde föreningen inviga sin nya Folkpark och redan 1924 var Folkets Hus byggnaden klar. Båda låg vid Grönedal Östanfalla. (Folkets Hus byggnaden och en liten parkbyggnad finns fortfarande kvar). Kumla Grevens kapell Dessa båda nöjesplatser blev snabbt mycket populära festplatser, där över tusen personer kunde komma för att dansa och titta på olika uppträdanden. Karl Jularbo d.ä. och Ulla Billkvist var artister som bl.a. uppträdde i Parken och Folkets Hus. Dansorkestrar kunde vara Kumla Grevens kapell eller Glans orkester som leddes av Lasse Luthmans far. Café Folkparken Parken hade förutom dansbana, café, skutbana, lotterier, varmkorv mm. I Folkets Hus anordnades bl.a. dans, biokvällar studiecirklar, debattaftnar. Vid invigningen av Folkets Hus visades filmen Körkarlen och därefter blev det dans. Folkets Hus var begränsat till hur många som kunde släppas in samtidigt. De hade som system att när någon gick ut så fick en annan gå in. Blev man kissnödig och var tvungen att gå ut så kunde man sedan få vänta till någon annan behövde gå ut innan man kunde komma in igen. Sydnärkes nöjesmetropol Östansjö Folketspark, en populär nöjesplats mellan 1921 och mitten av 40-talet Parken och Folkets Hus hade sina glansdagar framför allt under 20 talet. Man kan nog säga att de var bland de populäraste samlingsplatserna för ungdomar från Sydnärke. På 30 talet blev det sämre tider i samhället och detta påverkade också tillströmningen av nöjeslystna. Under 40 talet förde såväl Parken som Folkets Hus en alltmer blygsam tillvaro. Någon gång under slutet av 40 talet så upphörde verksamheten i såväl Park som Folkets Hus lokalen. Några anekdoter På Vatten och bröd En anekdot från denna den första tiden är att verksamheten under den första månaderna startade utan att det fanns erforderliga danstillstånd från Länsman. Detta ledde till att två av föreningens medlemmar Torsten "Murre" Eriksson och Lindell fick sitta sju dagar var i fängelse. Detta var något som "Murre" under sitt liv berättade om med stolthet, då han tyckte att för den goda sakens skull så var det väl värt straffet. Bara det låter så… Så här berättar "Lalle" om när han tillsammans med sin far skulle gå och se den första ljudfilmen. Waxholm 1an med Fridolf Rudin. När filmen började var det visserligen ljud men det var inte synkroniserat så bilderna och ljudet var helt olika under hela filmen. Men publiken tyckte inte att det gjorde så mycket, nu hade de ju i alla fall fått sett på den tidens nya stora begivenhet ljudfilm. Vådan av för stark inlevelse Före ljudfilmen så hade man en pianist som med pianomusik utryckte vad som skedde på vita duken. När de visade krigsfilm så hade han smällare för att förhöja effekten när tex. ett kanonskott avlossades. "Murre" berättade att "Sahlbergstanten" som var mycket förtjust i bio, vid en krigsfilm blev så skrämd av denna smälldefekt, att hon svimmade och fick bäras ut ur salongen. Enligt "Murre" så gick hon sedan aldrig mer på bio. Också en slagruteman Vid ett tillfälle var det några ungdomar som tänkte att de skulle ha ett förråd med öl gömt inne i Parken till kvällens dans. På eftermiddagen gick de dit och grävde ner en back öl i sanden. Detta tilltag såg Godfrid i "Hanna" och tänkte att till kvällen så ska jag spela er ett spratt. I en paus var bygdens ungdomar samlade och Gotfrid förde då in samtalet på hur duktig han var att hitta vatten med hjälp av en videstav. Detta ansåg de närvarande måste bevisas. Gotfrid började att gå runt med sin stav för att slutligen sticka ner den i marken där ölen var nergrävd. När ölen blev framgrävd väckte detta stor muntration, att hitta öl med slagruta det var Gotfrid ensam om i bygden. Det har också funnits en dansbana vid skolan och vid Bäcksjövallen Även Valkäsängen och Älbergsängen användes på sommaren som festplatser När bron över järnvägen blev klar, användes denna som samlingsplats och dansgolv. Vid pennan: Ingemar Jansson